Allmänt om rättsbistånd Sedan flera decennier utvecklas ett stort antal länder i såväl tredje världen som Central- och Östeuropa i rättsstatlig och marknadsekonomisk riktning och eftersträvar integration i den regionala och globala ekonomin. Enparti- stater övergår i demokratier och planekonomier i marknadsekonomier. Koll- ektivt ägande privatiseras. Slutna ekonomier öppnas mot omvärlden och internationaliseras. Processen ställer ländernas rättssystem inför genomgripande krav på refor- mer eftersom brister i rättsväsendet alltmer framstår som ett avgörande hinder mot transformation och integration. Bristerna i dessa länders rätts- system består bl.a. i att den politiska eliten anser sig stå över lagen, att människor grips och hålls fängslade utan rättegång, att rättsväsendet inte förmår skapa och upprätthålla effektiva sanktioner mot avtalsbrott, att staten ser genom fingrarna med korruption, att fungerande domstolar och opartiska domare är en målsättning som ofta inte uppnås och att laglöshet och brotts- lighet får breda ut sig. Vanligt är att de institutioner som är till för att säkra människors rättigheter ofta är de som är mest misstrodda av befolkningen. Ett fungerande rättsväsende är särskilt viktigt för de fattiga eftersom de saknar andra medel för att hävda sin rätt. Erfarenheter runt om i världen visar att en fungerande rättsstat är en nöd- vändig förutsättning för att åstadkomma ett demokratiskt styrelseskick och ett skydd för mänskliga rättigheter. Rättsstaten, med en fungerande och effektiv förvaltning, är också avgörande för att skapa ekonomiskt framåtskridande och fungerande marknadsekonomier. Även om auktoritära system har kunnat upprätthålla hög tillväxt under vissa perioder, är det tydligt att en långsiktigt hållbar utveckling bara kan åstadkommas om det samtidigt finns ett demo- kratiskt styrelseskick och en respekt för mänskliga rättigheter i landet. Ett väl fungerande rättssystem skapar ökad utväxling av resurser och utvecklings- processer även inom andra samhällssektorer än rättssektorn och förbättrar förutsättningarna för biståndsinsatser i allmänhet. Även om alla länder på sikt troligen skulle kunna utvecklas till rättsstater utan stöd från utomstående påskyndar sådant stöd utvecklingsprocessen. Rätten kommer därmed i fokus för en biståndsgivare på ett tydligare sätt än förr. Ex- pansionen för rättsbiståndet tog fart i början av 1990-talet och flertalet bis- tåndsgivare ökar konsekvent sina insatser på detta område. Ser man på rättsbiståndets innehåll kan man grovt räknat skilja mellan två huvudkategorier av insatser, nämligen rättsstatliga insatser och marknads- inriktade insatser. Rättsstatliga insatser har syftet att förstärka rättsstaten (rule of law). En väl fungerande rättsstat utmärks av rättssäkerhet (förutsebarhet, rättsenlighet), rättslikhet (likhet inför lagen), rättstrygghet (rimligt skydd av staten mot brott och andra kränkningar) och rättstillgänglighet (reell möjlighet att få rätt). Ex- empel på områden för rättsstatliga insatser är konstitutionella och kriminal- politiska reformer, förstärkning av domstolarna, mänskliga rättigheter, garan- tier för yttrandefrihet och öppenhet, korruptionsbekämpning och rättshjälp. Marknadsinriktade insatser syftar till att skapa institutioner bestående av reg- ler och organ, som styr marknadsaktörernas agerande. Insatserna inriktas bl.a. på att skapa institutioner för land- och egendomsskydd (egendoms- rätten) liksom för utbyte av rättigheter (kontraktsrätten). Vidare ingår till- skapandet av institutioner för kontroll av marknadens struktur såsom regler för inträde på och utträde ur marknaden (näringsrätten). Det specifika med rättsbiståndet är dess komplexitet. Ett rättssystem påver- kar och påverkas av politiska, ekonomiska, sociala, historiska och kulturella förhållanden i ett land. Dessutom är de olika delarna av rättssystemet (rätts- källor, rättsliga institutioner, rättslig infrastruktur och rättskultur) starkt sam- manknutna och beroende av varandra. Komplexiteten innebär att rättsliga biståndsinsatser kräver ett mer omfattande, långsiktigt och uthålligt stöd än andra biståndsinsatser och att de måste genomföras i rätt ordning och med en helhetssyn. Politiskt innebär en förstärkning av rättsstaten att makthavarnas ställning hotas, att utrymmet för godtyckligt beslutsfattande reduceras, att förvaltningen underkastas kontroll av oberoende organ och att det skapas maktcentra vid sidan av regeringsmakten. Inför en rättbiståndsinsats är det därför särskilt viktigt att försäkra sig om att det finns en äkta förändringsvilja i mottagarlandet, förankrad hos en bred krets av beslutsfattare, jurister och andra intressenter. Ett problem som hänger samman med att rättsbiståndet är ungt är att det råder en bristande tillgång på kompetent juridisk expertis som samtidigt har erfarenhet av bistånd. Detta förklarar även att samordning, metoder och för- hållningssätt för rättsbiståndet inte har utvecklats i samma utsträckning som för andra typer av bistånd. De internationella normerna för rättsstaten är dock väl utvecklade vilket ger en stabil grund för rättsbiståndet.